magdalenasjoberg

Hej hej! Ni alla som faktiskt har läst min blogg, förlåt för att jag slutade skriva i april. Jag åkte hem till Sverige igen den 4 juni så just nu har jag varit hemma drygt 1 månad.
 

Min sista månad var otroligt givande, under en intensiv engelska kurs som Andreas och Anneli höll under 2 veckor fick jag stort ansvar på förskolan. Esther skulle nämligen själv vara med på kursen, men det gick inte så bra av att vara med på kursen, hjälpa till med maten till alla deltagare och hinna vara förskollärare hehe, så jag fick leda barnens lektion själv, med lite hjälp ibland, under 2 veckor!

Efter dessa veckor så hade min swahili tagit skott, det var helt plötsligt mycket roligare att lära sig språket och mina relationer till människor som bara kunde swahili förbättrades, särskilt till Eva som gjorde vällingen på skolan. En dag efter att jag hade kommit hem så ringde faktiskt Eva mig då jag stod i köket med min familj... det var en mycket rolig syn att se min familjs miner då jag började prata (med fåordig) swahili tillsammans med min vän i Tanzania.

Sista veckan i Kiwangwa blev mycket känslosam... mycket tårar och skratt, samtidigt som både jag och Sara längtade hem till familj och vänner, och såg fram emot de semesterdagarna på Zanzibar vi hade planerat innan flyget. Jag och Sara bjöd hem Eva och Esther på fika sista veckan och det var nog första dagen jag verkligen insåg att jag inte kommer träffa dom mer, det var som en tung sten i magen. Fika stunden blev mycket fin och många tårar föll. Under min sista dag på förskolan blev barnen överlyckliga av att få blåsa upp ballonger och för första gången börja skoldagen med lekar, dom fick dessutom en varsin liten påse med skojiga småsaker. Direkt efter förskolan trippade jag över till mitt och Saras hus där skolavslutningen för Cornelia och Esther precis skulle börja. Bara av att sjunga ”Blomster tid nu kommer” och ”Idas sommarvisa” gjorde att man faktiskt fattade att vi snart skulle hem till ett somrigt Sverige vilket jag hade haft mycket svårt att tänka mig... natten innan jag lyfte med planet var det 26 minusgrader och enorma snömängder ju!

Det var otroligt tungt att gå över till förskolan sista morgonen för att säga hej då. Alla barnen mötte mig springandes så som dom länge har gjort för att ivrigt få ta min hand och säga ”Good morning teacher, how are you?” Det gjorde så otroligt ont i hjärtat av att tänka att det var sista gången jag fick se dom... det gör fortfarande ont när jag tänker på det. Dom är så otroligt söta och det var så tungt att lämna dom när dom har varigt min vardag i 4 månader.

En liten del av mitt hjärta kommer alltid att stanna hos dom här barnen och mina kära arbetskamrater Esther och Eva.

Efter att ha sagt hej då till Kiwangwa så fick vi en fin men lite sorglig sista kväll med Anneli, Andreas, Cornelia och Esther på en mycket god Kina restaurang i Dar.

Anneli och Andreas har fått betyda mycket för mig under min period genom deras stöd och de har varit goda vänner. Vi har fått många fina, roliga och lekfulla stunder med Cornelia och Esther och jag saknar att ha dem i min närhet. Att säga hej då till dem och veta att de åker tillbaka till Kiwangwa för att stanna ett halvår till utan oss kändes konstigt.

Dagarna jag och Sara hade på Zanzibar tillsammans var underbara. Vi fick se delfiner och koraller, gick på en ”kryddtur”, besökte flera restauranger och solen sken nästan hela tiden... men det kunde inte hjälpas att vi längtade lite efter att få komma hem. Sista kvällen låg vi på solstolar under den kolsvarta och stjärnklara himmelen och njöt en sista gång av Tanzanias enorma stjärnhimmel och den varma vinden som spelade i palmbladen.

För mig har den här tiden som volontär i Tanzania betytt otroligt mycket för mig, det har varit mycket lärorikt och utmanande och det har förändrat mig på ett positivt sätt. Innan jag åkte hem till Sverige hade jag dessutom en intervju med Esther, förskolläraren, och jag har skrivit en artikel utifrån den om Tanzanias förskolor och hur det är att vara förskollärare där. Artikeln ligger under "Länkar" om du kikar på rutan uppe till höger. Läs gärna om du är intresserad :)

Det glädjer mig mycket att ni har läst lite från min blogg under den här tiden. Jag tänker så småningom lägga upp fler bilder dessutom.

Många kramar från mig!!!      [email protected]

Nu hörne ni ni så har det hänt så otroligt mycket inom dessa 3 veckor, o jag inte har inte ens hunnit skrivit i bloggen om det... lite jobbigt att återberätta utan att det ska bli ett millångt inlägg, men men...

Safari

För tre veckor sedan åkte jag o Sara, Simon o Anton, Markus Edenholm (de ni Liljeholmare, de väntade ni er inte va? ) o hans mor till ett ställe som hette Mikumi för att åka på safari. Det var härligt för vi hade en sådan enorm tur genom att börja safarin med att se bl a 8 lejon och en leopard! Ibland har man flyt :-P Leoparden doldes så bra av gräset att jag knappt såg den. Flodhästarna var större o fetare än jag trodde och dom rörde inte en fena i lerpölen, så slöa! Sen fick jag även se elefanter, zebror, giraffer, bufflar, antiloper, varan, babianer vårdsvinet med svansen som en pinne upp i vädret när han sprang... fulare än Pumba tyckte jag!

Men det som satte igång mina nerver mest under safarin var nog den feta musen som sprang runt i mitt sovrum när jag var där... jag som trodde att jag inte hade några problem med små djur, men icke sa nicke! :-P

Missionärskonferens

Efter bara några dagar så åkte Dagernäs, jag och Sara på en missionärskonferens i Bagamoyo där vi fick träffa en massa svenskar där vi fick njuta av god mat, ord från bibeln och trevligt sällskap. Vi var 11 ungdomar, nästan en chock för mig efter 2 månader med nästan bara Sara i min ålder hihi, alla vi fick sova i ett afrikanskt hus istället för hotellrummen, vilket innebar lerväggar, inga möbler, madrasser på golven, pinndörr med ett snöre som lås... såå gött! Lite jobbigt bara om man hade tappat balansen och stött sig mot väggen när man va trött... för då hade kanske handen åkt igenom väggen :-P vi fick en åktur med en charmig segelbåt och jag har fascinerats av hur tidvattnet fungerar. Det var en finfin missionärskonferens men genom att min fina pojkvän Jonathan skulle komma till Tanzania på konferensens sista kväll så lämnade jag dem i förväg med ett glatt leende.

Jonathan kom

Nu under tiden som Jonathan har varit här har vi varit inne i Dar es Salaam några dagar där vi bland annat åt vår första krabba, med rubbet! ögon, ben o innehåll.. Svårt att komma igenom skalet kan jag lova, hihi. Vi kom även in gratis på ett vattenland som vi insåg sen att det va tomt! Bara vi och personalen... kändes väldigt skumt.Sedan åkte jag och Jonathan till Kiwangwa där han fick träffa hela högen som jag delar mitt liv med här, det blev också en finfin påskmiddag på långfredagen efter en gudstjänst, tillsammans med Dagernäs och Sara... Janssons frestelse, hemmagjorda köttbullar o ost gjorde hela måltiden till en riktig påskfest för oss i Afrika! :-P

Resan till Loki

På lördagen började vår spännande resa från Kiwangwa till Loki i Kenya... vi tänkte hälsa på några dagar hos Jonathans föräldrar Birgitta och Kea som är missionärer där. Resan dit var helt galen! Vi hade bokat i förväg en buss till Nairobi men när vi väl kommit till bussplatsen på morgonen så visade det sig att de hade ställt in bussen till nästa dag bara för att det var för lite folk som skulle åka, Tanzania i ett nötskal, suck. Men efter om och men så lyckades vi hamna på en buss till Arusha istället, för att sedan byta till Nairobi där... men vi hade ingen som helst aning om bussen skulle gå samma dag eller nästa dag och vi hade ett flyg att passa nästa morgon! Arusha råkar också ha gått om, eller snart gått om, Nairobi i hög kriminalitet... man va ju lite nervös måste jag medge men tack vare en bön till Gud så blev jag fullständigt lugn och hela resan gick så fantastiskt bra trots alla men :) Vi tog oss från Nairobi upp till Loki med ett sött litet flygplan på kanske 12 platser som tog alla luftgropar extra tydligt.

I Loki

Loki ligger i Turkana, vilket är nordvästra hörnet av Kenya nära gränsen till Sudan, det var torrt och blåsigt och vi blev väl mottagna av Jonathans föräldrar på flygplatsen. I Loki har dom själva tagit initiativet att bygga upp en skolbyggnad till förskolan som annars är under ett träd, Kea jobbar med MAF (missionsflyg) och Birgitta har nu också fått en samling av kvinnor att baka bröd för att sälja i byn och dom pärlar även smycken som ska säljas i Sverige, för att på det viset tjäna pengar. Under vår första heldag i Loki fick jag och Jonathan vara med kvinnorna då de pärlade och bakade och vi fick bidra med ett litet drama om ”Den barmhärtige samariten” som Jesus talar om, jag var den skadade och glada skratt bröt ut när Jonathan (samariten) lyfte upp mig på sina bara armar för att ta mig till ”sjukhuset”... men det blev ett ännu större jubel sen när vi gjorde dramat en gång till på kvinnogudstjänsten som vi fick komma till! :) Det var en samling av många kvinnor, deras barn och någon enstaka man på en plats i utkanten av Loki där dom bodde i runda små kupor av pinnar, väldigt speciellt och charmigt :) Där fick vi också höra fina lovsånger på deras eget språk, vilket för övrigt var ett sjukt svårt språk att uttala.

Birgitta hade dessutom varit så gullig att hon samlat ihop barnen som annars går på förskolan men som nu hade lov, för att vi skulle få träffa dem. Det blev lite hysteriskt stundtals eftersom det handlar om 200 barn...(!) men dom sjöng härliga sånger för oss och vi lekte lite.. jag fick vara hönsmamma i leken ”Kom alla mina små kycklingar!”... det var en upplevelse i sig att få alla dessa barn springandes in i mig! Jag fick många kramar på det viset och dom lyckades faktiskt välta mig tillslut :-P
Varje dag besökte vi dessutom skolbygget vilket var spännande för varje dag hade de fått upp mer av väggarna och sista dagen var jag till och med själv med och murade, tro det eller ej :-P




Nu är iaf jag lyckligt och väl tillbaka i Kiwangwa för att åter igen ta det lugnt, och Jonathan flög tillbaka till kära Sverige.

Ha det finfint! kram Magdalena

Nu har jag precis spenderat 2 veckor på Tazengwa Bibel School som ligger långt in i Tanzania. Det har varit helt fantastiskt härligt att få uppleva en svalka som en svensk sommar och att ha en pool att simma i :)
Här kommer lite bilder från resan dit och min vistelse där... (endel bilder kan man se info om man håller musen över bilden)




Så här började vår resa till Tazengwa... lastblar och bilar som står tätt, och vi som åker emellan allihopa! 



























Det var allt för många bilar och lastbilar som vi såg vara välta på eller brevid vägen och andra olyckor var något vi stötte på många gånger... dessutom leran var ju på den här vägen minst sagt mysig... Hoppas vi kommer ha alla fyra hjulen på vägen när vi oss hem till Kiwangwa imorgon!
Efter den leriga vägen så såg inte bilen så blank ut längre! O den är lerigare än den ser ut på fotot...































Under veckan så bleb jag för första gången hembjuden på mat hos en afrikan! Johanna bjöd oss, vilket är HAN tll vänster... hihi, John är nämligen Johanna på swahili :-P Mycket god kyckling fick vi och egen odlade kokta jordnötter till efterrätt :) Han berättade dessutom om en spottkobra som han dödade för 1 år sedan utanför vårat hus där jag nu har bott dessa 2 veckor, så jag som redan kikar efter ormar blev ju inte så mycket lugnare av det inte!



Jag, Sara och Cornelia åkte till missionssjukhuset i Nzega, det blev en studiedag för Cornelia så vi fick en rund visning och det var mycket intressant att se det stora sjukhuset som startades upp av missionärer. Det är även detta sjukhus som Lotten har arbetat på för många år sedan, en härlig kvinna från min församling :) men den största tiden av dagen spenderades nog åt att gå till alla klätter träd på området, vilket Cornela va väldigt förtjust över :)



Sista kvällen åkte vi upp på ett berg och tog med oss grillmat för att vänta in solnedgången och för att sedan kunna se på stjärnorna... jag har aldrig varit med om en sådan fantastisk sjärnhimmel som den jag såg!! Man kan se så otroligt många fler stjärnor här i Afrika än hemma i Sverige... Jag kände mig väldigt liten men förstummad över allt det vackra.


Vi har även följt med till Nzegas sjukhus där vi fick se med egna ögon det enorma problemet med malaria! Det ärsorgligt att se alla barn som är drabbade.
Jag har också hunnit träffat två jätte fina kvinnor som heter Magdalena och Anna, två tanzanianer som försökte lära oss mer swahili några eftermiddagen så vi får se om det har hjälpt lite nu när jag återvänder till min lilla by vid kusten imorgon. Jag längtar faktiskt tillbaka till Kiwangwa nu... men jag vet inte riktigt hur jag ska klara värmen, regnperioden börjar ju nu så vi får hoppas på att det kyler ner byn effektivt :)

Idag har vi tillbringat en dag i Dodoma hos en MAF (missionsflyg) familj och det var delt fantastiskt, jag fick verkligen sverige vibbar efter att ha ätit potatisgratäng, köttfärslimpa, kladdkaka och semlor - rena lyxen!! ^^
Varma hälsningar från lilla mig!

Hej hoppsan där hemma!

Nu är jag på en två dagars resa rakt in i landet till ett ställe som heter Tazengwa, Anneli och Andreas ska undervisa på en bibelskola där under två veckor, Sara ska ha skola som vanligt med deras flickor och jag får glädjen att se mer av inlandet :) men det som jag uppskattar allra mest just nu när vi har stannat för att övernatta i Dodoma, Tanzanias mycket lilla huvudstad, är att temperaturen här känns som en svensk sommar... det är svalt!!

Jag sen det senaste inlägget så har jag hunnit varit i grannbyn Mkenge på en liten konferens som kyrkan hade och jag fick glädjen att träffa flera masaier :) Jag tycker dom är så otroligt vackra! Dom har ett lila tyg som dom så gott som alltid bär istället för andra kläder, och dessutom väldigt mycket smycken...

Jag har dessutom varit i Dar es Salaam för andra gången och vi la en slant på att få koppla av vid en pool med havsutsikt... vilket var på ett lyxhotell där självaste Bush har bott en gång! Men tack o lov så slapp vi besöka polisstationen igen... dagen efter förra inlägget blev nämligen Sara rånad, en bil åkte förbi och en man lutade sig ut från fönstret och tog tag i hennes väska! Varken jag eller Sara hann reagera så det enda vi kunde göra var att se bilen försvinna...

Jag har fått leda en lektion helt själv en dag under nästan 2 timmar för att förskolläraren

var i Dar es Salaam, vilket jag fick reda på samma morgon. Lektionen blev dessutom extra spännande då en stor spindel dök upp nära min hand och jag försökte döda den med min pekpinne... vilken rolig syn det måste varit för barnen! Hihi.

Det har dessutom blivit radikal skillnad för mig på förskolan. För några veckor sedan så hade jag en ganska jobbig dag på förskolan, men efter att jag för första gången här i Kiwangwa verkligen tog mig tid till att be en liten bön till Gud nästa morgon, så blev den dagen istället underbar! Det jag hade känt varit förvirrande dagen före fick jag rätsida på och jag kände hennes uppskattning i att jag finns där och hjälper henne med det jag kan. Hon berättade om hennes vision att fylla alla väggarna i förskolans klassrum (som nu bara har några få affischer, annars är rummet kalt) med bilder som kan hjälpa till i undervisningen, och hon vill att jag ska rita dom! Så det känns väldigt roligt :) Det var väldigt starkt för mig när jag insåg det efter förskolan att jag faktiskt hade börjat dagen med att be Gud vara med... det kunde inte blivit bättre.

Senast igår höll jag dessutom min första predikan, om ”Glädjen vi har i Herren” :)

Hoppas ni inte drunknar i all snö där hemma!

Kram från Tanzania

Hej kära vänner!

Nu tillslut ska jag berätta lite vad jag får vara med om här nere i svettiga Tanzania! Det är lite långt, men jag har inte kunnat lagt upp tidigare tyvärr.

Det har hänt mycket på de 2 ½ veckorna som nu gått sen jag chockartat klev ur flygplanet och tyckte att jag hade gått in i en bastu istället för att kommit ut i friska luften... Jag räknade på det och jag kom fram till att det blev ca 55 graders skillnad mellan Sverige och Tanzania.

Något som jag kände på mig redan vid flygresan och som sedan har besannats är att jag har fått en helt fantastiskt go tjej att bo med! Även Anneli och Andreas Dagernäs som är missionärer och mina handledare, är härliga och lätta att prata med... jag blev varmt välkomnad av dom och deras två söta döttrar Cornelia och Ester :) De bor dessutom bara 50 meter från vårat hus så man kommer ju se varandra en hel del!

Min första kväll var fantastiskt mysig då jag och Sara satt i mörkret innanför vår nätdörr och beundrade åskan med blixtrar som lyste upp den svarta natthimlen utan att ge något ljud ifrån sig alls, tillsammans med eldflugor som dansade omkring. Det var så vackert!

Jag somnar till syrsornas körsång, eller som i helgen, trumfest inpå morgonkvisten.. och jag vaknar till tuppar som gal, barn som leker och många andra ljud som man som svensk inte är fullt så van vid att vakna till. Här har vi stora fönster med endast nät för, så att det ska kunna vara någorlunda svalt inomhus... så öronpropparna har kommit till väl användning :)

Skumma små varelser...

Min andra kväll här i byn fick jag invasion på mitt rum av bevingade insekter, de kunde stickas ordentligt fick jag höra. Så lagom skraj man blev när de kommer surrandes, 2 cm långa med kraftig röd brun kropp... insektssprayen har kommit till väl användning kan jag lova! Man skrattar ju åt sig själv tillslut... Och ni skulle skratta om ni såg hur ofta jag den första veckan stod med insektssprayen i högsta hugg som vapen, tur att jag har Sara som jag kan skratta med om hur dumt det egentligen ser ut :) För några dagar sedan tyckte en vandrande pinne på 1 dm att min arm var perfekt att falla på. Ödlorna har blivit mina nya husdjur, de finns där på väggarna när jag vaknar, när jag somnar och även på dasset... De de små rackarna fortsätter med att skrämma mig när de plötsligt dyker upp eller springer iväg, men annars är de ganska söta.

Men nu kommer go biten i det hela. Jag har sett två skorpioner... och dödat en! Dom var dock inte så stora som jag trodde de skulle vara, dessa var 2-3 cm och blek bruna... lite skrattretande faktiskt för dom såg inte så läskiga ut helt plötsligt till skillnad från det jag har föreställt mig, men flera har sagt att de mindre antagligen är giftigare än de större. Den första hade jag framför mig på dasset och den andra var inne i vårt hus, så jag fick ta livet av den med min toffel... lite spännande måste jag säga :)

Jag har tack och lov inte stött på någon orm... än... men jag måste erkänna att jag är lite mått orolig över det på kvällarna när man är ute i mörkret...

Glada afrikaner

Något som jag reagerade på från första början då vi åkte i bilen till Kiwangwa från flygplatsen är att människorna här visar väldigt ofta ett glatt ansikte och hejar på en då man går eller åker förbi. Nu har jag ju fått pratat lite med ganska många, särskilt de som är i förskolan och i kyrkan, dessutom har jag och Sara kommit och hälsat på några av våra grannar, däribland Sofia som är vår hemhjälp och hennes två söta barn... och de är verkligen hur härliga som helst! Jag förstår inte allt vad de säger men deras goa leende säger tillräckligt för mig för att jag ska trivas :)

När vi hälsade på i våra grannars hus blev det dessutom väldigt tydligt för mig hur fattiga de egentligen är just här i Kiwangwa. Jag kan ju säga så här att enligt mig så bor jag väldigt enkelt, men för dom är vårt hus och Dagernäs hus det finaste i hela byn. Husen här är i lera eller i betong och ett av husen vi gick in i hade bara en filt på golvet... inget på väggarna och inga möbler.

Kyrkan
Nu jag hunnit varit på två gudstjänster i vår kyrka här i byn, kyrkan som för övrigt bara ligger 100 meter bort. Särskilt nu i söndags fick jag uppleva en sådan lång gudstjänst som jag har hört det ryktas om sker i Afrika... att sitta på träbankar utan ryggstöd i 4 timmar är inte direkt något jag är van vid! Men det var otroligt fint förra söndagen då det var 8 personer som döpte sig efter gudstjänsten. De döptes i ett brunt litet vatten hål bara nån kilometer från byn :) Jag känner en otrolig värme från dem jag möter i kyrkan och jag blev glatt överraskad av att de sjunger psalmen ”O Store Gud” väldigt ofta på swahili, så jag kunde sjunga med redan från första gudstjänsten fast att jag bara kunde få ord på swahili!

Arbetet i förskolan...
Förskolan som jag ska vara på under dessa månader startade på onsdagen för en vecka sedan nu och jag börjar redan finna min plats där. Jag förstår ju inte alls så mycket av swahilin än, men det är väldigt tacksamt att jobba med afrikanska barn, för genom det blir jag peppad i att lära mig mer!
Min arbetskamrat (förskolläraren) talar ganska bra engelska och är väldigt go mot mig. Barnen är ju så otroligt söta med! Jag förstår inte mycket av vad de säger men de verkar ändå gilla mig bara efter att jag hade lekt lite med dem på rasten, så jag är väldigt tacksam.
Men jag har också hunnit märka att det kommer bli lite frustrerande på förskolan genom att det inte alltid är så pedagogiskt, enligt mig. De skriker en hel del i kör då de tillsammans ska tex räkna 1-10 på engelska... och det är ju också en intressant sak, de verkar prioritera att lära sig ord på engelska istället för swahili, och det handlar bara om 4-6 åringar.
Häromdagen var det lite tungt då en liten flicka började gråta på lektionstid, det verkar inte vara helt okej att visa att man gråter här i Kiwangwa (vilket jag fick bekräftat senare) för förskolläraren va ganska hård o försökte få tyst på henne, visade ingen medlidande alls. Jag har också märkt och hört att det inte är ovanligt att lärare här i Tanzania har en pinne som pekpinne, men också använder den till att hota med och även smälla till eleverna om dom inte sköter sig. Denna metod för att inge respekt hade jag hört sen tidigare men jag trodde att den tiden var förbi även här, men nej då. Men vår förskollärare slår inte barnen så det gör ont i alla fall. Hon kan se ganska hotfull ut däremot med pinnen i handen när hon måste vara sträng.
Men annars, då när hon inte måste visa sin stränga sida, så tycker jag att hon är väldigt go, hon bjuder på många skratt, det syns att hon tycker om barn och hon försöker verkligen vara pedagogisk, bara det att det inte sker på det sättet jag är van vid.

Summa kardemumma så är det lite frustrerande att vara på förskolan ibland, det är helt enkelt en liten kulturkrock jag börjar kliva in i och jag inser hur bortskämda vi svenskar är i att ha bra pedagogik och specialpedagogik. Men jag känner också att det är givande, jag har en go arbetskamrat, det är goa barn jag arbetar med som gör mig glad, och när de är frustrerande kan jag lätt prata med Sara. Dessutom så är jag bara på förskolan mellan 8.30-11.00 så jag kan hantera de svåra stunderna. Jag har ju räknat med att det ska bli lite tufft, särskilt nu i början när jag är ny och inte kan språket så bra. Men det känns verkligen som om jag är på rätt plats, jag har ju trots allt bara varit på förskolan i en vecka jag försöker redan hjälpa dom under lektionen som t ex lära dem skriva siffror... med väldigt få ord hittills :-P

Förutom förskolan så hänger jag ibland i kyrkan på eftermiddagarna då det är något där, och jag följer med på engelska lektionerna för byborna som Sara och Anneli leder (det är väldigt få deltagare). Nästa vecka ska vi börja hälsa på i byns Secondary School (gymnasium) och där kan många engelska som omväxling :) Jag har dessutom börjat fått swahili lektioner av en go kille från kyrkan tillsammans med Sara.

Något som är helt fantastiskt roligt är att jag idag har kommit till Dar es Salaam, storstaden vid havet, för att vara här ända till på torsdag! Och imorgon ska vi ha en heldag vid stranden, så otroligt mysigt! Dessutom så bor jag tillsammans med Sara på ett riktigt fräscht och fint vandrarhem med gratis internet :) Helt fantastiskt efter att ha haft ett extremt segt internet som kostar. 

Hoppas ni har det finfint där hemma i snön! 

Mungu awabariki! (Gud välsigna er!)

Hej och välkommen till min nya blogg kära vänner!

Nu så här dagen före julafton med underbart mycket snö utanför fönstret och julgranen som glittrar i vardagsrummet sitter jag och planerar inför min resa till Tanzania. Den 6 jan bär det av till det betydligt varmare landet vid afrikas östkust! :)

Jag kommer att åka som volontär till en by i Tanzania som heter Kiwangwa (se karta), för att i fyra månader få arbeta på den lokala förskolan som kyrkan i byn har startat upp. Barnen där är 4-7 år och talar endast swahili... vilket jag ska erkänna gör mig lite nervös... men definitivt en intressant utmaning! Alla talar swahili där men en del kan även lite engelska, bl a en av förskollärarna som jag ska arbeta med tack o lov! Haha...

Jag åker genom StepOut som hör till EFK UNG (Evangelistiska frikyrkan) och min hemresa kommer vara den 16 maj om jag inte ändrar mina planer.
I denna by startade EFK ett missionsarbete för ca 10 år sedan. Nu arbetar missionärsfamiljen Dagernäs där och dom kommer att vara mina handledare. Jag kommer dessutom få glädjen att dela hus och vardag med Sara Birging, en tjej i min egen ålder som jag ännu inte har träffat, lite spännande måste jag ju säga :)

Kiwangwa ligger 12 mil från storstaden Dar es Salaam och bara 3-4 mil från kusten med den underbara turistön Zanzibar rakt utanför... så jag vet vart jag ska på semester iallafall! :)
Jag har själv ritat ut med rött ungefär var Kiwangwa ligger:

Denna blogg kommer vara mitt sätt att dela med mig av alla intressanta erfarenheter jag får vara med om där nere i Tanzania. Jag ska försöka skriva regelbundet.

Om det är någon av er som känner att ni gärna vill ha ett litet mail av mig då jag har skrivit ett inlägg, så skriv i "kommentarer", vilket står i nederdelen av varje inlägg, eller genom min mail: [email protected], så lägger jag till dig i min lilla lista :)


Det kommer glädja mig otroligt mycket om ni skriver till mig under min volontärsperiod eftersom jag inte kommer att höra från er via mobilen där nere!!

MÅNGA VARMA JUL KRAMAR TILL ER! <3