På väg mot inlandet...
Hej hoppsan där hemma!
Nu är jag på en två dagars resa rakt in i landet till ett ställe som heter Tazengwa, Anneli och Andreas ska undervisa på en bibelskola där under två veckor, Sara ska ha skola som vanligt med deras flickor och jag får glädjen att se mer av inlandet :) men det som jag uppskattar allra mest just nu när vi har stannat för att övernatta i Dodoma, Tanzanias mycket lilla huvudstad, är att temperaturen här känns som en svensk sommar... det är svalt!!
Jag sen det senaste inlägget så har jag hunnit varit i grannbyn Mkenge på en liten konferens som kyrkan hade och jag fick glädjen att träffa flera masaier :) Jag tycker dom är så otroligt vackra! Dom har ett lila tyg som dom så gott som alltid bär istället för andra kläder, och dessutom väldigt mycket smycken...
Jag har dessutom varit i Dar es Salaam för andra gången och vi la en slant på att få koppla av vid en pool med havsutsikt... vilket var på ett lyxhotell där självaste Bush har bott en gång! Men tack o lov så slapp vi besöka polisstationen igen... dagen efter förra inlägget blev nämligen Sara rånad, en bil åkte förbi och en man lutade sig ut från fönstret och tog tag i hennes väska! Varken jag eller Sara hann reagera så det enda vi kunde göra var att se bilen försvinna...
Jag har fått leda en lektion helt själv en dag under nästan 2 timmar för att förskolläraren
var i Dar es Salaam, vilket jag fick reda på samma morgon. Lektionen blev dessutom extra spännande då en stor spindel dök upp nära min hand och jag försökte döda den med min pekpinne... vilken rolig syn det måste varit för barnen! Hihi.
Det har dessutom blivit radikal skillnad för mig på förskolan. För några veckor sedan så hade jag en ganska jobbig dag på förskolan, men efter att jag för första gången här i Kiwangwa verkligen tog mig tid till att be en liten bön till Gud nästa morgon, så blev den dagen istället underbar! Det jag hade känt varit förvirrande dagen före fick jag rätsida på och jag kände hennes uppskattning i att jag finns där och hjälper henne med det jag kan. Hon berättade om hennes vision att fylla alla väggarna i förskolans klassrum (som nu bara har några få affischer, annars är rummet kalt) med bilder som kan hjälpa till i undervisningen, och hon vill att jag ska rita dom! Så det känns väldigt roligt :) Det var väldigt starkt för mig när jag insåg det efter förskolan att jag faktiskt hade börjat dagen med att be Gud vara med... det kunde inte blivit bättre.
Senast igår höll jag dessutom min första predikan, om ”Glädjen vi har i Herren” :)
Hoppas ni inte drunknar i all snö där hemma!
Kram från Tanzania
